2016.10.05
Kategori: Allmänt
Vilken sjukt underbar dag. Soligt. Friskt. "Kallt" säger vissa, men jag vaknade verkligen på rätt sida idag alltså. Okej att dagen startade för tidigt, efter alldeles för lite sömn, men snoozade faktiskt bara EN gång. Det hör inte till vanligheterna. Berodde iofs på att jag inte hade något val eftersom jag hade tvättstugan kl 8 och skulle hinna köra två tvättmaskiner innan jag skulle till skolan. Började 9.15.
Så kommer man till skolan o lärarn säger: "har ni läst om vad vi skulle göra idag kan ni glömma det, för nu ska vi iväg till en verksamhet och göra nåt annat". Det är det som är charmen med fältförläggningen. Man vet faktiskt aldrig vad som kommer ske. Jag har lärt mig uppskatta det. I början var det jobbigare. Men det har nog varit lärorikt. Men alla mina fördomar om vad universitetsstudier innebär har krossats. Det är en sak som är säker. Sedan tycker jag absolut att det bara är bra. Man måste lära sig att ta saker lite mer som dom kommer och vara beredd på det oväntade. Det är ju så vardagen med att jobba med människor faktiskt ÄR.
Inför de senaste veckorna har jag faktiskt haft ångest. Vi har haft samtalsövningar. Rollspel. Man ska spela behandlare eller klient eller vara observatör. Det där ger mig prestationsångest delux! Inte för att det ligger nån prestige alls i det. Ingen dömer en för någonting och ev kritik är konstruktiv. Men jag har på riktigt tyckt det var skitjobbigt. Men min grupp har varit grym! Det har ändå gått bra. Det svåraste har ju varit att släppa på prestigen. Våga göra fel/säga fel. Det jag har allra svårast för, som jag verkligen måste lära mig är att bli vän med tystnaden. Att inte se det som något dåligt och obekvämt utan något som det kan komma bra saker ur.
De här senaste veckorna har fått mig att reflektera så sjukt mycket kring Hur jag kommunicerar. Vad jag kommunicerar, och varför. Även vad jag vill/borde/inte borde kommunicera i vissa situationer.
Jag var ute och gick förut, med Zada. Vi sa hej då vid Centralen och så gick jag hem över bron själv. Med kasst batteri på telefonen blev jag ensam med mina tankar. Vilket jag också kommit fram till är nyttigt ibland. Tänkte då på mig själv. På hur jag känner att de senaste veckorna har förändrat mig/mitt sätt. Sen tänkte jag ett steg längre och kom fram till att jag kanske inte ändrats så mycket så att andra skulle märka det, men jag har blivit mer medveten. Medveten om hur jag är, och inte är. Vad som är bra. Vad som är mindre bra också kanske, men jag väljer att fokusera på fördelar och se styrkor i det man har/är, och utveckla det. Använda det man har och göra det till en styrka. Inte försöka passa in i någon påhittad mall (finns ingen mall på vad som är bra/rätt!) utan vara den jag är.
Fortfarande tycker jag inte att det är direkt roligt med rollspel kan jag ju iofs säga! Inte riktigt DÄR än. Får fortf prestationsångest, och är fortf inte bekväm med tystnaden. Men det är en process som är påbörjad. (Process är för övrigt ett ord jag tycker låter så .. vet inte.. men gillar det inte.. men just nu passar det verkligen. Det är en process som är påbörjad^^) Att utsätta mig för situationer jag inte är bekväm i är väldigt lärorikt. Det är lärorikt att få tunghäfta och behöva ta en paus. Det är lärorikt att höra hur andra upplever än när man har en inre panik. Och att få höra att många har den där inre paniken men är coola på ytan.
Jag var ute och gick förut, med Zada. Vi sa hej då vid Centralen och så gick jag hem över bron själv. Med kasst batteri på telefonen blev jag ensam med mina tankar. Vilket jag också kommit fram till är nyttigt ibland. Tänkte då på mig själv. På hur jag känner att de senaste veckorna har förändrat mig/mitt sätt. Sen tänkte jag ett steg längre och kom fram till att jag kanske inte ändrats så mycket så att andra skulle märka det, men jag har blivit mer medveten. Medveten om hur jag är, och inte är. Vad som är bra. Vad som är mindre bra också kanske, men jag väljer att fokusera på fördelar och se styrkor i det man har/är, och utveckla det. Använda det man har och göra det till en styrka. Inte försöka passa in i någon påhittad mall (finns ingen mall på vad som är bra/rätt!) utan vara den jag är.
Fortfarande tycker jag inte att det är direkt roligt med rollspel kan jag ju iofs säga! Inte riktigt DÄR än. Får fortf prestationsångest, och är fortf inte bekväm med tystnaden. Men det är en process som är påbörjad. (Process är för övrigt ett ord jag tycker låter så .. vet inte.. men gillar det inte.. men just nu passar det verkligen. Det är en process som är påbörjad^^) Att utsätta mig för situationer jag inte är bekväm i är väldigt lärorikt. Det är lärorikt att få tunghäfta och behöva ta en paus. Det är lärorikt att höra hur andra upplever än när man har en inre panik. Och att få höra att många har den där inre paniken men är coola på ytan.
Var på en verksamhet idag som sagt. Vi hade samtalsövningar där, med dom. Fick en så sjuk bra insikt där, i ett kort samtal efteråt med en som jobbar där. Skrev om det här precis men fotade av det och raderade texten. Kommer använda det till min tenta istället! Vet inte hur URKUND fungerar riktigt, om dom söker internet allmänt eller bara uppsatser, men tänker inte riskera att det kommer upp att nåt matchar min text och jag anklagas för plagiat. Men tro mig; det var en väldigt bra insikt ;) Tentan ska va inne 24/10. Känns som att det drar ihop sig. Man kanske borde börja få ner lite konkret på papper. Är ändå 5-6st dataskrivna A4-sidor som ska in. Snaart har jag fått tillräcklig stress/tidspress och ångest för att börja med den ^^ Inför varje kurs och tenta tänker jag att det finns inte en chans att jag kommer klara den. Jag vet inte hur man skriver akademiskt. Ändå har jag klarat mig hittills... Tur eller faktiska skills?
