betheperfectyou.blogg.se

Den 10 september var det exakt ett år sedan jag vred knät och drog av lite av korsbandet. den 8 sepember (10 dagar sen, och väldigt nära årsdagen) smällde knät igen. På en träning. I en närkamp. Det var kamp om bollen, jag skulle skjuta. Jag trycker henne och får sen iväg skottet. Sen slappnar jag nog av lite, tänker att "jag vann den närkampen" eftersom jag ju fick iväg skottet. Men då får jag en "tackling"/knuff till, vilket jag alltså inte är med på. Preciis efter jag skjutit. Får den från vänster och landar sen illa med höger benet. Det smäller sjuukt högt i knät. Två gånger. Hann både tänka att "nu är det kört" och "det var nog inte så farligt". Den sista tanken just eftersom det inte gjorde ont precis direkt. Men sen kom smärtan. Med besked! Och så grät jag. Liite för det gjorde ont; jag är ju känslig. Men mest för att jag såg framför mig att korsbandet nu var helt av och att jag hade låååång rehab framför mig. Eventuellt operation. Så jag va jätteledsen den kvällen, och lite efterföljande dag. Sen accepterade jag att "Det är som det är, jag kan inte göra något åt det, bara vänta o se".

Hade ringt IFK Kliniken på fredag morgon där. Alltså morgonen efter det hände. Fick en tid till i tisdags (13/9) och även en telefontid 11.40 i fredags. Jag ville kolla om det var något jag skulle göra under helgen. Eller absolut inte göra. Hade redovisning av grupparbete på fredagen och slutade vid 13. Då hade sjukgymnasten fortf inte ringt, så då ringde jag upp och frågade varför han inte ringt. Nä då hade han gått hem för dagen.. Sjuuuukt dålig stil. Blev riktigt iriiterad. Så går helgen och i måndags ringer han. Jag trodde han ringde för att han inte ringde i fredags, nä då ville han bara boka om tiden jag hade till i tisdags. Hade la inget val, det blev i onsdags istället. Men hade han inte varit så duktig på det han gör hade jag nog blivit ännu surare. Men vad gör en dag.. Vet att man pga smärtan inte kan undersöka det för tidigt ändå, så onsdag blev det. Han ryckte o klämde och hade sig. Först i det högra, det skadade. Sen det vänstra. Sen höger igen. (FAN SÄG NÅT! -tänkte jag) Så sa han de ljuvaste orden jag hört på läääänge; ditt korsband är INTE av mer. Menisker och ledband känns hela också. Du har troligtvis en stukning i knät! HALLELUJA! Länge sen jag blev så glad och lättad.
Fick rehab-/styrkeövningar jag ska göra iaf 2 gånger fram till nästa besök, plus att jag ska cykla 30min 3-4 ggr. Nästa tid är på onsdag. Har cyklat 30 min ons, tors, fre och idag. Körde rehab/styrkan onsdag och idag. Körde även crosstrainer 30 min tors & fre. Idag sprang jag också en kvart utöver cyklingen och övningarna. Det känns sååå mycket bättre sen bara i onsdags.Har fortf inte full böjning. Det är nåt som ligger o stör och gör ont. Det sa han är en blödning till följd av stukningen. Inget konstigt med det mao. Rörelse hjälper. Igår va enda dagen jag inte cyklat sen jag var hos honom, men va ute och gick 3 timmar/1,6 mil igår med Zada. Så nog rörde jag på mig. Känns som att det går åt rätt håll. Ska cykla o springa imorgon med har jag  tänkt. Och dra upp till fotbollsträningen på tisdag och känna hur det känns med boll =)

Nog om mitt knä och träning, men va bara tvungen att dela min glädje över hur bra det går!


Stod och diskade här förut och tänkte på en grej. Fick nämligen frågan senast idag; "Varför är du singel? Du som är så vacker och smart?"
Vet att frågan ställs i all välmening, speciellt när den ofta följs av en komplimang sådär, men jag är faktiskt ganska trött på att höra det. Låt mig va!
Svaret var ofta; "För att jag inte hittat rätt."
Men nu blir det alltid; "För att jag är kräsen."
Sanningen är kanske en kombination av dom. Men det där med att jag är kräsen är inget jag egentligen skulle säga, det är vad andra säger att jag är. Alltså, det är väl självklart att jag är kräsen, borde inte alla vara det!? Varför leva sitt liv med någon man inte vill vara med för att det är bekvämt och man inte vill va själv? Nä fy, då är jag hellre singel kan jag lova. Ju äldre man blir, ju mer inser man också att utseende har mindre o mindre att göra med om en person är attraktiv eller inte. Klart människan ska se vettig ut, men än viktigare är det ju att han har en hjärna, och ett fint hjärta. Ibland blir man förvånad när man försöker föra en dialog med någon som är på ett helt annat plan i livet. Säger inte att människan i fråga är korkad, även om så ibland är fallet också, men just vad man vill ha ut av en dialog/en träff är så olika. Många som är singlar i min ålder som jag korsat väg med (ofta via kanske nån app som Tinder eller Happn eller krogen -var ska man annars träffa folk liksom..) vill verkligen bara ligga. Skriver "Hej" följt av att de ligger hemma och är kåta. -Va är det för fel på folk??? Klart jag med vill ligga, vem vill inte det? Men inte med nån random, ytlig, kåt snubbe från Tinder eller Happn som bara vill ha ett engångsligg.
Visst, även om man träffar någon man tror är en vettig människa kan det verkligen visa sig att det va en psykopat ändå, tro mig! Killar kan spela världens spel för att få det de vill, men det är en annan historia... Är iaf bara så trött på den här dejtinggrejen. Jag ger upp! Jag har både Happn och Tinder, men är vääldigt inaktiv! Jag tror verkligen inte att jag kommer träffa min framtida kille via en sådan app. Kanske har jag redan träffat honom fast jag inte insett att just han är den rätta än, eller så kommer jag träffa han. Jag kommer ju inte vara singel livet ut. Men för mig spelar det ingen roll om jag är singel flera år till, för hur gärna jag än vill träffa den rätta och ha familj i framtiden så är jag hellre själv än med NÅGON. Det ska kännas rätt, annars kan det kvitta.