Det är visst nån som är tillbaka
Kategori: Allmänt
Senaste inlägget var i slutet av september förra året. Alltså snart ett år sedan. Det här året har gått hur fort som helst. Läste igenom mitt senaste inlägg för att se statusen på livet då. Det som dominerade var ju skolan; jag tyckte det var mycket i plugget, och jag var ambitiös. Hade även vridit knät och gick fortfarande hos en sjukgymnast i Kungälv.
Så vad har hänt det senaste året? Vad är statusen i livet nu?
En av de bästa sakerna var att jag 1/11 förra året flyttade till Göteborg. Jag har min tvåa på 45kvm här och trivs så sjukt bra! Köpte för några veckor sedan en ny säng, och det är verkligen drömmen. Sover som en klubbad säl! Underbart! Att den är 160 bred istället för 120, som den gamla, är också underbart!
Det andra som har haft stor betydelse för mig, som skedde förra året, var knäoperationen, och att den blev så bra. Inte bara operationen, utan hela rehabtiden. Att söka hjälp hos IFK Kliniken Rehab var det bästa någonsin! Rekommenderar alla med skador eller skavanker att söka sig dit. Så otroligt kunniga, och väldigt måna om att man ska komma tillbaka till sin idrott/kunna fungera som man vill i livet, och så snabbt som möjligt. Torsdagen 12 november var jag på Lundby sjukhus efter remiss från IFK Kliniken, och måndagen 16/11 opererades jag. Snabba puckar! Två veckor efter jag flyttat till Gbg alltså, och tur var väl det! Jag hade aldrig kunnat ta mig till skolan annars. Köra bil fanns inte på kartan första tiden minns jag! Minns även att jag var riktigt rädd och orolig innan operationen, inför sövning o smärta osv, men personalen var underbara, och jag vaknade utan problem. Tog bara värktabletter några dagar efteråt, inte ens hälften av alla tabletter jag fick utskrivna behövde jag ta, så "ont" hade jag. Sen började rehabträningen direkt, Martin Bergqvist har varit min sjukgymnast under hela tiden, och han är grym! I slutet av maj visade styrketesterna på att jag är snäppet starkare i höger (det opererade) än i vänster, vilket han tyckte va imponerande. Balans/hopptestet någon vecka senare var okej. Rätt så jämnt på båda benen, men för dåligt på båda tyckte han. Så jag fick en ny tid till början av juli (tror jag det var) för att göra om samma test. Så skulle jag såklart träna på det fram tills dess också. Men jag var sjuk då så jag kunde inte göra testet, och skulle boka om när han kom tillbaka från semestern. Det har bara inte blivit. Jag kör på med fotbollen ändå, och det känns bra. 27/6 spelade jag mina första 90 minuter efter operationen 7,5 månader tidigare. Och det gick bra. Eller alltså bra är väl att ta i - fotbollsmässigt - men om jag ser till knät gick det bra. Jag var inne på att ha ett knäskydd för att hindra att jag vrider det igen, så den matchen fick bli lite av en måttstock på hur rädd jag va, om psyket hindrade mig från att gå in fullt i närkamper osv. Men jag var inte ett dugg rädd. Tänkte inte alls på det utan gick in för fullt. Sen har jag varit sjuk i totalt 4 veckor under sommaren så träningen har blivit lidande, så var lite orolig inför vårt träningsläger för 3 veckor sedan. Den skulle avslutas med en träningsmatch mot Kode, och jag kände mig trött i benen inför matchen och ville inte spela. Men spelade la 75-80 minuter ändå, och väl inne på plan tänkte jag absolut inte på det utan gick in i närkamper för fullt.
Vad gäller träning, ja den här bloggen startades ju som lite av en "träningsblogg" men den inriktningen försvann ganska snart, så kommer det vara mindre fokus på det nu. Framför allt med tanke på att jag är dålig på att uppdatera regelbundet, men mycket också för att det inte bara är träning och hur du ser ut som jag tycker man borde leva efter "Betheperfectyou", utan det kan appliceras på så mycket mer. På livet. Att leva som den man vill vara, stå för det man själv tror på och vara en medmänniska som behandlar andra med respekt. Man behöver inte tycka om alla, men man bör respektera dom iaf.
Alla har vi våra prioriteringar i livet, vi tycker olika saker är viktiga. Det som jag tycker är viktigt i mitt liv är mina vänner och min familj. Mina relationer. Jag kan sätta familj och mina nära vänner framför mig själv ibland, vilket inte alltid heller är bra, det måste vara en sund balans. Men är du min vän kan du räkna med att jag finns här, vad det än gäller. Min dörr står alltid öppen. Och i min värld är det såklart ömsesidigt. Jag vet ju vem jag kan ringa till kl 3 på natten och som alltid finns där för mig.
Jag kan även låta hård och rak ibland och då säga det, men inte för att jag kritiserar någon som person, men tycker att deras val är felaktiga. Det betyder inte att jag tycker illa om personen (så är det oftast inte), man ska skilja på sak/val och person. De flesta människor gör ju felaktiga val, vissa oftare än andra. Det är ju bra att försöka tänka en gång innan man agerar.
För att gå tillbaka till frågan på vad status är nu i livet;
JAG TRIVS!
Skolan har dragit igång igen. Det är helt sjukt att jag redan läst 1 år. Jag har 2,5 år kvar till jag är klar med Socionomutbildningen, och det känns bra. Plugglivet är väldig chill. Kursen innan sommaren var Juridik. Många studenter som läst längre än oss som vi pratade med innan denna kursen skrämde upp oss och sa att det var en så himla svår och hemsk kurs. Visst, det var ett bra tempo på den, men det uppskattade jag. Att gå till skolan och sega sig igenom en kurs är ju bara döden. Tentan på Juridiken var i början av juni. Blev lite nervös när resultatet kom där innan midsommar, men jag klarade den. Och mina tankar kring juridikkursen; jag gillade den sjuk mycket. Bra tempo, matnyttiga grejer man lärde sig, både för framtida arbete men också för livet. Kursen som dragit igång nu (jag har ju bara varit med en dag) den verkar inte lika konkret som juridikkursen. Men å andra sidan, börjat förstå att om man vill ha konkret fakta om rätt & fel och svart & vitt är det här helt fel utbildning. Så jag får finna mig i det här lite flummiga helt enkelt. En sak är säker; jag har aldrig haft så mkt fritid som jag haft det senaste året, och kommer nog aldrig ha så mkt fritid igen (efter studentlivet) som nu. Så jag försöker uppskatta det. Även om jag blir rastlös ibland och då önskar ett högre tempo. Till saken hör att jag har väldigt lätt för mig och tex så pluggade jag inget inför juridiktentan. Det var ju asnajs väder, så jag solade istället ;) För mig räckte det att vara med på föreläsningarna och genomgången av övningsfrågorna på varje lagområde så kom jag ihåg det (tillräckligt iaf) till tentan. Och även nu kommer jag ihåg mycket. Jag är väldigt tacksam för att jag har så lätt att lära mig. Vet ej vad det beror på, har väl alltid varit så. Men i gymnasiet tex var jag så fruktansvärt skoltrött så jag skolkade ju närmre 30% av studietiden. Men det kanske blir något av mig till slut ändå.
Sommaren som var har varit bra. Går inte att sticka under stol med att jag dels känner att jag jobbat för mycket (det var inte smart att inte ha en enda dag ledigt efter tentan innan jobbet körde igång) men också att utlandsresan nu i augusti var höjdpunkten. Jag och Ida var på Zakynthos. Det var en underbar resa verkligen! Vi sov (Ida sov sjuuuuukt mycket, haha), åt, solade, badade och spelade yatzy. Som två pensionärer. Men roligt hade vi! Kunde inte haft det bättre! Längtar redan till nästa år då jag hoppas på minst en resa under sommaren. Med eller utan Ida återstår att se, men gärna med =)
En annan höjdpunkt under sommaren (ja när jag tänker efter finns det en hel del faktiskt) var Lars Winnerbäck i Linköping 20/8. Vilken spelning! Jag har aldrig varit ett riktigt fan av honom ärligt talat. Klart jag lyssnat på honom, jag var ju tvungen när syrran i rummet bredvid lyssnade jämt ^^, men aldrig uppskattat honom som jag gör nu. Blev mer fan av honom nu än innan spelningen. Riktigt bra var den! Och jag gillar hans nya skiva! Framför allt dessa låtar:
Så vad har hänt det senaste året? Vad är statusen i livet nu?
En av de bästa sakerna var att jag 1/11 förra året flyttade till Göteborg. Jag har min tvåa på 45kvm här och trivs så sjukt bra! Köpte för några veckor sedan en ny säng, och det är verkligen drömmen. Sover som en klubbad säl! Underbart! Att den är 160 bred istället för 120, som den gamla, är också underbart!
Det andra som har haft stor betydelse för mig, som skedde förra året, var knäoperationen, och att den blev så bra. Inte bara operationen, utan hela rehabtiden. Att söka hjälp hos IFK Kliniken Rehab var det bästa någonsin! Rekommenderar alla med skador eller skavanker att söka sig dit. Så otroligt kunniga, och väldigt måna om att man ska komma tillbaka till sin idrott/kunna fungera som man vill i livet, och så snabbt som möjligt. Torsdagen 12 november var jag på Lundby sjukhus efter remiss från IFK Kliniken, och måndagen 16/11 opererades jag. Snabba puckar! Två veckor efter jag flyttat till Gbg alltså, och tur var väl det! Jag hade aldrig kunnat ta mig till skolan annars. Köra bil fanns inte på kartan första tiden minns jag! Minns även att jag var riktigt rädd och orolig innan operationen, inför sövning o smärta osv, men personalen var underbara, och jag vaknade utan problem. Tog bara värktabletter några dagar efteråt, inte ens hälften av alla tabletter jag fick utskrivna behövde jag ta, så "ont" hade jag. Sen började rehabträningen direkt, Martin Bergqvist har varit min sjukgymnast under hela tiden, och han är grym! I slutet av maj visade styrketesterna på att jag är snäppet starkare i höger (det opererade) än i vänster, vilket han tyckte va imponerande. Balans/hopptestet någon vecka senare var okej. Rätt så jämnt på båda benen, men för dåligt på båda tyckte han. Så jag fick en ny tid till början av juli (tror jag det var) för att göra om samma test. Så skulle jag såklart träna på det fram tills dess också. Men jag var sjuk då så jag kunde inte göra testet, och skulle boka om när han kom tillbaka från semestern. Det har bara inte blivit. Jag kör på med fotbollen ändå, och det känns bra. 27/6 spelade jag mina första 90 minuter efter operationen 7,5 månader tidigare. Och det gick bra. Eller alltså bra är väl att ta i - fotbollsmässigt - men om jag ser till knät gick det bra. Jag var inne på att ha ett knäskydd för att hindra att jag vrider det igen, så den matchen fick bli lite av en måttstock på hur rädd jag va, om psyket hindrade mig från att gå in fullt i närkamper osv. Men jag var inte ett dugg rädd. Tänkte inte alls på det utan gick in för fullt. Sen har jag varit sjuk i totalt 4 veckor under sommaren så träningen har blivit lidande, så var lite orolig inför vårt träningsläger för 3 veckor sedan. Den skulle avslutas med en träningsmatch mot Kode, och jag kände mig trött i benen inför matchen och ville inte spela. Men spelade la 75-80 minuter ändå, och väl inne på plan tänkte jag absolut inte på det utan gick in i närkamper för fullt.
Vad gäller träning, ja den här bloggen startades ju som lite av en "träningsblogg" men den inriktningen försvann ganska snart, så kommer det vara mindre fokus på det nu. Framför allt med tanke på att jag är dålig på att uppdatera regelbundet, men mycket också för att det inte bara är träning och hur du ser ut som jag tycker man borde leva efter "Betheperfectyou", utan det kan appliceras på så mycket mer. På livet. Att leva som den man vill vara, stå för det man själv tror på och vara en medmänniska som behandlar andra med respekt. Man behöver inte tycka om alla, men man bör respektera dom iaf.
Alla har vi våra prioriteringar i livet, vi tycker olika saker är viktiga. Det som jag tycker är viktigt i mitt liv är mina vänner och min familj. Mina relationer. Jag kan sätta familj och mina nära vänner framför mig själv ibland, vilket inte alltid heller är bra, det måste vara en sund balans. Men är du min vän kan du räkna med att jag finns här, vad det än gäller. Min dörr står alltid öppen. Och i min värld är det såklart ömsesidigt. Jag vet ju vem jag kan ringa till kl 3 på natten och som alltid finns där för mig.
Jag kan även låta hård och rak ibland och då säga det, men inte för att jag kritiserar någon som person, men tycker att deras val är felaktiga. Det betyder inte att jag tycker illa om personen (så är det oftast inte), man ska skilja på sak/val och person. De flesta människor gör ju felaktiga val, vissa oftare än andra. Det är ju bra att försöka tänka en gång innan man agerar.
För att gå tillbaka till frågan på vad status är nu i livet;
JAG TRIVS!
Skolan har dragit igång igen. Det är helt sjukt att jag redan läst 1 år. Jag har 2,5 år kvar till jag är klar med Socionomutbildningen, och det känns bra. Plugglivet är väldig chill. Kursen innan sommaren var Juridik. Många studenter som läst längre än oss som vi pratade med innan denna kursen skrämde upp oss och sa att det var en så himla svår och hemsk kurs. Visst, det var ett bra tempo på den, men det uppskattade jag. Att gå till skolan och sega sig igenom en kurs är ju bara döden. Tentan på Juridiken var i början av juni. Blev lite nervös när resultatet kom där innan midsommar, men jag klarade den. Och mina tankar kring juridikkursen; jag gillade den sjuk mycket. Bra tempo, matnyttiga grejer man lärde sig, både för framtida arbete men också för livet. Kursen som dragit igång nu (jag har ju bara varit med en dag) den verkar inte lika konkret som juridikkursen. Men å andra sidan, börjat förstå att om man vill ha konkret fakta om rätt & fel och svart & vitt är det här helt fel utbildning. Så jag får finna mig i det här lite flummiga helt enkelt. En sak är säker; jag har aldrig haft så mkt fritid som jag haft det senaste året, och kommer nog aldrig ha så mkt fritid igen (efter studentlivet) som nu. Så jag försöker uppskatta det. Även om jag blir rastlös ibland och då önskar ett högre tempo. Till saken hör att jag har väldigt lätt för mig och tex så pluggade jag inget inför juridiktentan. Det var ju asnajs väder, så jag solade istället ;) För mig räckte det att vara med på föreläsningarna och genomgången av övningsfrågorna på varje lagområde så kom jag ihåg det (tillräckligt iaf) till tentan. Och även nu kommer jag ihåg mycket. Jag är väldigt tacksam för att jag har så lätt att lära mig. Vet ej vad det beror på, har väl alltid varit så. Men i gymnasiet tex var jag så fruktansvärt skoltrött så jag skolkade ju närmre 30% av studietiden. Men det kanske blir något av mig till slut ändå.
Sommaren som var har varit bra. Går inte att sticka under stol med att jag dels känner att jag jobbat för mycket (det var inte smart att inte ha en enda dag ledigt efter tentan innan jobbet körde igång) men också att utlandsresan nu i augusti var höjdpunkten. Jag och Ida var på Zakynthos. Det var en underbar resa verkligen! Vi sov (Ida sov sjuuuuukt mycket, haha), åt, solade, badade och spelade yatzy. Som två pensionärer. Men roligt hade vi! Kunde inte haft det bättre! Längtar redan till nästa år då jag hoppas på minst en resa under sommaren. Med eller utan Ida återstår att se, men gärna med =)
En annan höjdpunkt under sommaren (ja när jag tänker efter finns det en hel del faktiskt) var Lars Winnerbäck i Linköping 20/8. Vilken spelning! Jag har aldrig varit ett riktigt fan av honom ärligt talat. Klart jag lyssnat på honom, jag var ju tvungen när syrran i rummet bredvid lyssnade jämt ^^, men aldrig uppskattat honom som jag gör nu. Blev mer fan av honom nu än innan spelningen. Riktigt bra var den! Och jag gillar hans nya skiva! Framför allt dessa låtar:
Helgen nu som kommer är jag ledig. Ska inte alls göra mycket. Hade tänkt åka hem, men blev inte så. Kanske åker hem om två veckor istället. Ska känna på det lite. Även om jag nyligen hade semester (tredje dagen hemma nu) så känner jag att jag behöver bara vara lite. Landa hemma. Ladda för nästa vecka. Kommer bli en riktigt bra vecka! =)
Förhoppningsvis avslutas den här veckan med match på söndag. Eller det ÄR match. Vårat A-lag möter Torslanda hemma kl 15. Så kom till Romevi och heja vettja!
Jag är där, antingen på plan om jag blir uttagen, eller o hejar om jag inte är uttagen. Jag får se, jag har ju varit borta lite iom utlandsresan, och innan det jobbade jag mycket kvällar där i slutet av mitt sommarschema när träningarna drog igång, men jag hoppas och VILL va med o spela!
Jag är där, antingen på plan om jag blir uttagen, eller o hejar om jag inte är uttagen. Jag får se, jag har ju varit borta lite iom utlandsresan, och innan det jobbade jag mycket kvällar där i slutet av mitt sommarschema när träningarna drog igång, men jag hoppas och VILL va med o spela!
Förra mötet, på bortaplan, satt jag o Kunzl och kollade. Det var en riiiiktigt jämn match. Och då var vi enda laget i serien som gjort mål på dom. Vi va såå nära att knipa poäng, och ärligt talat var vi värda poäng också! Men det bev en uddamålsförlust då. Det planerar vi ta revansch för!
